Frustrerad

Det är mycket jag vill säga, men samtidigt vill jag inte säga för mycket. Fick ett mejl för ett tag sen. Ett brev som inte var riktat mot mig, men ändå skrivet så jag kunde läsa. Jag har inte svarat på det,var kanske inte meningen heller iof. Tycker inte att det finns så mycket att skriva. Den viktigaste personen vet vad jag tycker och det är det viktigaste. Har inte sagt så mycket... men jag har tänkt mycket. Eftersom tid är allt jag har nu så... he he. "Den som bara sitter tyst insämmer i det som sägs".... Vet inte om jag instämmer i det ordspråket helt.