I veckan har jag varit o hjälpt Diana med familj att flytta. Släpet efter bilen var större än bilen, det såg så roligt ut.
Både när jag hämtade och lämnade släpet fick jag gå in och be om hjälp. När jag hämtade den var handbromsen så hårt tilldragen, det va knappt att personalen som kom och hjäplte mig fixade det. Men till slut så. Säkerhetslinan var trasig, så jag "order" om att köra försiktigt! När jag kommer tillbaka för att lämna så hade en annan börjat sitt skift. Han verkde inte på bra humör direkt. Innn man kopplar loss så skaman visa upp för personal om kärran är hel och att det inte ligger fullt med skräp kvar (detvar tydligen vanligt). Han hade åsikter om att jag hade ställt mig för långt bort (han fick gå hela drygt 20 steg extra). Jag sa, ursäkta det var inte meningen. Sen mumlade han nåt mer. Då sa jag övertydligt "FÖRLÅT, jag visste inte. Det var ingen som sa till mig exakt var jag skulle stå". "Ah, det gör inget", säger han lite nochalant. Kärran var så klart i bra skick, och jag skulle parkera den. Den vägde ju ton så jag fick ju gå in o be om hjälp. Då sa han faktiskt att "ja, du hade 2:an va, den är lite konstig"
Bra, då var jag för klen då....
Nu sitter jag här själv. Robban har åkt iväg för att träffa lite jobbarkompisar. Hoppas dom kom i kontakt med han dom skulle till. Ingen kunde dörrkoden och ingen hade hans telenummer... he he.
Jag sitter här med typ hundra ljus tända och myser lite. Ja, så mysigt va det, jag tvättar ju oxå. Hade det inte varit för att vår tvättmaskin har gått och blivit lite knäpp så vore det faktiskt mysigt. Ibland jagar jag tvätt bara för att få sätta i gång en maskin.
Nä, nu ska jag ta fram lite gotti gotti. Let's Dance börjar ju snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar