Minnet!

Ja, vet inte vart mitt minne har tagit vägen. Jag blir så trött på mig själv att jag aldrig kommer ihåg saker. Jag skulle ha ringt pappa ikväll. Det är ju nämligen så som vissa vet att är man sjuk får man inte träffa farmor. Och vi ska till pappa på fredag (imorrn), jag skulle hämta upp farmor... men nu blir det inte så. Eftersom jag forfarande inte har nån röst o är lite småsnuvig så blir det antingen jag eller farmor som får äran att åka på kalas. Det känns så taskigt att ringa o säga att det inte blir nåt för hennes del... för att jag ska dit. Klart jag vill dit men jag känner mig rätt matt, så då kan ju farmor få åka dit. Men då blir Marie lite småputt för att jag lämnar henne själv där, typ.

Låter kanske inte så jobbigt för er, men för oss är det verkligen det. Inget är enkelt i vår släkt!

I morse började jag jobba 7. Rösten hade varit helt borta sen kvällen innan. Så helst hade jag velat stanna hemma. Men jag vet att då finns det ingen personal som jobbar... Rösten kom fram lite efter nån timme. Jag frågade om dom hade nån dom ringa till, det funkar liksom inte att var fröken om man inte kan säga till barnen när dom gör sina hyss bl.a (vilket är ofta)!

Det fattas typ 3 personal och vi är tre vikarier. Eftersom jag var nr 10 som dom ringde till förra måndagen så finns det inga mer att ringa till.

Ja, dom är ju förstående. Det är ju dom som vill att jag jobbar, så har jag smittat nån får de skylla sig själva... he he!

Ja, jag ska ju jobba imorrn oxå. Jag kan inte säga nej när som tittar på mig med huvudet på sne och man ser att "snällllllla". Ja ja, det får gå.

Trivs väldigt bra med personalen, nu börjar man ju komma in i rutinerna oxå.

Jag fick låna ett par termobrallor av Åsa, guld värt! Typ två storlekar för stora, men dom värmer, det är huvudsaken.

Apropå minnet. I morse öppnar jag dörren hemma, sticker ner handen i jackfickan för att ta upp nycklarna. Men dom var inte där...hmm var sjutton var dom. Stänger till dörren och ser...nycklarna sitter i dörren! Vad i h*e. Då har dom suttit där sen 20.50 - 6.30. Halleluja, säger jag bara!!!

När jag kom ner till bilen tittade jag på backen. Helt vitt var det. Endast en cykel hade lämnat ett spår. Så jag var först att åka till jobbet och lämna spår. Skönt som sjutton att ha carport.

Shit vad jag svamlar!

Nu ska jag gå och lägga mig och breda ut mig ordentligt!! Robban åkte iväg upp till fjällen med kompisar från jobbet idag. Han ska vara borta tills på söndag. Jag saknade honom redan på jobbet idag. Känns så tomt när han inte är hemma. Det ända positiva med att han är borta är att jag kan fixa med hans julklappar ordentligt. Jo, o skippa dammsugning idag... ha ha. Så himla trött på att dra fram den mackapären varje dag. Nu kör jag varannan!

Nä, sängen var det!!